Idag bar det av till Borås för att vara med på deras invigning av Textile Fashion Center. Den svenska designikonen Lars Wallin skulle delta under öppningen vilket var något jag verkligen hade velat se och lyssna på, men tyvärr missade jag det med bara någon minut. Det bjöds på tårta, workshops, makeovers, run way-visningar och mycket mer under hela dagen vilket var trevligt, men det jag hade längtat efter i tre månader och nu räknade ner timmarna till var Iris Van Herpens utställning.
Eftersom jag och Sanjin gick på pressvisningen fick vi möjlighet att höra på när Iris Van Herpens manager berättade om hennes kreationer samt vad för teman hon arbetade kring för varje kollektion. Det som gör mig till ett stort fan är att hon inte skapar vanliga vår/sommar och höst/vinter kläder, utan hon arbetar med udda material och varje klädkollektion har ett speciellt, ofta bisarrt, tema. Hon påverkas alltså inte av vilken årstid det är, utan vad hon för tillfället inspireras av eller förundras över.
Klänningarna i bild 1, 2 och 3 är gjorda av en metall vars färg förändras med tiden. Så bronsfärgade som de är nu var de alltså inte i början för ca 5 år sedan, och de är fortfarande i förändring.
Temat kring bild 4, 5 och 6 var mumifiering / mumier.
Bild 7 och 8 har temat fallskärmshoppning. Iris Van Herpen har en passion för just fallskärmshoppning och med dessa plagg vill hon förklara känslan inför att hoppa. Den svarta klänningen har ett maskineri under vilket gör att de ormliknande svansarna rör på sig. Det fanns även en vit liten klänning, som inte jag fick med på bild, där det såg ut som att ens skelett satt på utsidan – missa inte den om ni besöker utställningen.
Klänningarna på bild 9 och 10 har temat alkemi.
Fotograf: Sanjin Đumišić
Vi fick även se videoklipp från senare kollektioner, med tema elektricitet:
När pressvisningen började lida mot sitt slut och vi hörde hur mycket folk det var utanför (även performance och DJ) så kom det två nya personer in till oss som var nyfikna och ville se klänningarna. Trodde jag såg i syne när jag på en gång insåg att den ena personen var självaste Lars Wallin. Att han nu stod bara några meter ifrån mig och studerade samma kläder som jag gjorde att jag kunde förlåta mig själv för att ha missat hans invigningstal.
Leave a Reply