En av de större förändringarna i modet under 1910-talet var att siluetten fick en annan form. Från att ha en så smal midja som möjligt under sekelskiftet, som en timglassiluett, så skulle man ha en så rak form som möjligt, som en kolonn. Den franske modeskaparen Paul Poiret sa att det var han som tog bort korsetten från den moderna kvinnan, men det stämmer inte riktigt. För kvinnorna använde korsett fortfarande, bara det att de fick en annan form, t.ex. så gick ner över höfterna mer.
Olika moderiktningar fanns, t.ex. skira ärmar tillsammans med tunna material på grövre material var typiskt vid denna tid. Trots att klänningarna i början av 1910-talet var löst sittande så fanns där ändå en markerad midja, men kollar man tillbaka i tiden så drogs inte midjan åt på samma sätt. Kvarnhjulshattar var också 1910-talets modeaccessoar.
Även orientalismen blev modern in på 1910-talet. På framsidan av magasinet Les Modes från april 1912 kan man se två modeller som är festligt klädda för kvällen, de bär färgstarka kläder med bland annat egyptiska tryck på ena klänningen och båda bär turban.
Vid 1914, precis innan första världskriget bröt ut, hade de stora kvarnhjulshattarna försvunnit helt och den kolonnliknande siluetten blev smalare. På grund av första världskriget skedde stora förändringar både i modet, klänningstextilierna och de olika metoderna för klädtillverkning. Det var mest kvinnans dagtidsklädsel och arbetskläder som fick vara med om den mest radikala utvecklingen, ordet ’enkelhet’ hade vid 1916 dykt upp i modets vokabulär.
Kvinnans klädsel blev alltså vid denna tid betydligt avskalad till skillnad från tidigare flärd och extravagans. År 1915 var det många designers som tog militära detaljer in i deras kollektioner till följd av kriget, speciellt i vardagskläderna, även khakifärgat blev trendigt. Dräkterna blir nu mer maskulina, som kavaj med tillhörande långkjol. Traditionellt så hade kvinnors fashionabla kläder sällan fickor, men nu så började man använda rymliga fickor på kavajerna som påminde om den funktionella arméuniformen. Kavajerna var höftlånga eller till och med trekvartslånga. Ull användes vid denna tid för uniformer, så substitut för det materialet blev sarstyg och manchester som presenterades som en slitstark modetextil.
Från 1916 började designers fokusera på lätt-att-använda-kläder. Speciellt jumpern gjorde att kvinnan kunde klä sig både fashionabelt och praktiskt. Jumpern var vid den tiden ett ovanligt plagg för kvinnan på så sätt att man skulle dra den över huvudet och det fanns inga fästen eller hakar. Man bar jumpern över kjolen och den sträckte sig lite längre ner än till höften och ibland kunde man bära den tillsammans med en matroskrage, bälte eller midjeband. Den långa jumpern gjordes oftast av bomull eller silke och kom verkligen att prägla 1920-talets mode.
Och det går väl inte att tala om krigets påverkan på modet utan att nämna Gabrielle ”Coco” Chanel? Det var hon som påverkade mycket av krigstidens mode då hon designade mer avskalade och sportiga kläder, vilket blev idealiskt för dessa krigsår. Hennes smidiga och i högsta grad användbara tvådelade trikåkostymer, caper och kappor blev en sensation tack vare enkelheten i designen. Trikå hade tidigare till största del bara använts till sportkläder för herrar och underkläder, men Chanel gjorde om denna vardagliga textil till att bli high fashion.
Men, som ett fint avslut på detta inlägg, låt oss se igen på några av de vackra skira klänningar från den senare delen av “la belle époque”:
Leave a Reply