Mode- och klädhistoria: Kvinnans påklädning vid sekelskiftet

Ovan: Fotografi från Frankrike, 1903.

 

Här har jag satt ihop en text som visar hur komplicerat det var att klä på sig för en högreståndskvinna vid sekelskiftet:

Den fashionabelt klädda kvinnan vid sekelskiftet hade inte bara den synliga klädseln att ta på sig utan även flera lager av underkläder, det tog lång tid att klä på sig och klä av sig allt och det krävdes assistans i form av en kammarjungfru. Det första lagret bestod av en underklänning och underbyxor (längderna varierade) och båda delarna var i tunt vitt bomullstyg. Tyget hade broderier i vitt, var kantad med spets och hade smala snören som gjorde att man kunde snöra åt eller lösa upp både underklänningen och underbyxorna.

Nästa steg var korsetten som tvingade kvinnans torso till en ny form och hållning, kvinnorna klagade över hur obekvämt det var att bära korsett och bland annat reformrörelser och läkare belyste det stora problemen som korsett orsakade, vilket var fysiska skador som påverkade revbenen och de inre organen. Formen man ville skapa i början av 1900-talet var en S-form som gjorde att kvinnorna fick en framåtlutande hållning.

Korsetten kunde ha strumpebandshållare längst ner, som höll uppe strumporna. Vid dagligt användande kunde strumporna vara gjort av bomull eller ull. Strumporna kunde antingen vara enfärgade eller ha striktare mönster så som ränder. På kvällen däremot när kvinnorna ville vara eleganta bar de strumpor i silke med vacker spets och broderier. Strumpor med mönster som föreställde en orm som slingrade sig runt benet var det mest vågade att ta på sig. Mönster och detaljer var ofta fokuserat på den nedre delen av strumpan, så de syntes vid de få tillfällena då kjolen blåste eller sveptes åt sidan och frestande små glimtar av anklar och fötter avslöjades.

Påklädningen av underkläderna var klar när man tillsist tog på en korsettdöljare (corset cover), som såg ut som en kortärmad delikat liten blus. Därefter började kammarjungfrun klä på den första delen av den synliga klädnaden.

Överklassens kvinnor hade många accessoarer i sina garderober, eftersom varje utstyrsel hade sina egna matchande handskar, väskor, päls, solfjädrar, hattar, skor och så vidare. Färgerna och stilen skulle synas i de olika delarna i utstyrseln och fick inte, som idag, mixas och experimenteras med. I början av 1900-talet hade skorna en pompadourklack, dvs klacken börjar bred, smalnar av i mitten och blir bred i slutet igen, skorna hade en hög tunga och mandelformade tår. Väskorna var små i storlek, halsbanden var långa och pärlade och ett långt smalt paraply, parasoll eller promenadkäpp gjorde hela utstyrseln komplett.

 

 

No Comments Yet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *