Mode- och Klädhistoria: Antikens Rom

I det romerska samhället fungerade kläderna som en del i det sociala kommunikativa systemet, och klädedräkten blev ett medel att på ett visuellt sätt markera bland annat social status. Den klädda kroppen var normen i det hierarkiska samhället, att vara påklädd symboliserade civilisation och ordning. Det antika Roms imperie var utbrett, över hela medelhavet och ner till norra Afrika och upp till England, så personer som faktiskt kom från kärnan Rom hade högre status och var väldigt medvetna om detta. Det visualiserades såklart också i deras kläder då de bar upp flera meter tyg som de hade virat över och runt sig, det blev till och med osmidigt för de romerska medborgarna att röra sig obehindrat. Varför denna missuppfattning om att det antika Rom var naket är efterlämningarna av målningar och skulpturer, där konstnärerna porträtterade nakna män och även kvinnor. Men det var inga porträtteringar utav människor, utan hjältar och gudar. Avsaknaden av kläder signalerar i detta sammanhang en förhöjd status med fysiskt fulländade kroppar, motivet kallas heroisk nakenhet.

 

Mannens klädsel

Ett plagg som endast fick bäras utav romerska medborgare av högre rang var togan. Beroende på hur mannen bar detta långa tygstycke signalerade det exempelvis hans ålder eller status i samhället. Ibland behövde det inte vara mer än enstaka detaljer för att signalerna skulle uppfattas. Romarna själva såg togan som ett slags nationalplagg, som även symboliserade den romerska kulturen. Så vad var toga för någonting rent konkret? Togan var tillverkad av ull – romarnas viktigaste material – och basvarianten av en toga gjordes av naturfärgat ylle som var helt odekorerad. Det var ett långt tygstycke som uppskattningsvis hade en tyglängd på omkring fyra meter, som draperades runt kroppen. Kvarlämningar av statyer från romarriket avspeglar hur varierat togan draperades allt efter tidens gång och utveckling.



Från första början bars togan utav både vuxna män och kvinnor, för att sedermera utvecklas till att bli enbart ett manligt plagg. Dock fick inte togan användas av alla män eftersom det var en rättighet enbart för somliga kategorier, det grundläggande kriteriet som måste uppfyllas var att mannen var en romersk medborgare. Alla män i Rom var inte romerska medborgare, de som föll utanför den kategorin var exempelvis slavar och fria invånare i Rom som härstammade från någon provins. Togan var däremot inget vardagligt plagg, utan användes endast utomhus eller i olika offentliga sammanhang.

Här kommer nu förklaringar av togans olika utseenden och symboliker: Den svarta/mörka togan bars vid sorg. När en man var kandidat i den politiska valprocessen bars kritvit toga. En äldre man som framgångsrikt avslutat sin politiska karriär, och därefter satt i senaten bar kritvit toga med purpurfärgad bård, färgen purpur var det mest exklusiva och symboliserade både status och hög rang. Men även barn, både flickor och pojkar, bar toga med en purpurfärgad rand på. Purpurfärgen skulle fungera som skydd för barnen och som signalerade barnets okränkbarhet. Barntogan var könsneutral, skillnaden var ett halssmycke, en s.k. bulla, som man tror bara bars av pojkarna. När pojken nått tonåren utspelades en officiell cermoni och barntogan ersattes av den vuxna mannens toga.

Togan bars som tidigare nämnt utomhus och i olika offentliga sammanhang. Plagget som däremot bars privat var tunikan. Både män och kvinnor från olika sociala skikt bar tunikan, och plagget var alltså inte av samma tydliga markör som togan. Bärarens status fick istället markeras genom exempelvis längden på plagget, färger, tygets kvalitét och genom kompletterande detaljer. Män från lägre sociala grupper bar ofta tunikan utan bälte, medan män med högre social status förväntades bära tunikan med bälte. Arbetande män som behövde rörelsefrihet bar inom vissa yrken ärmlösa tunikor, generellt kan man säga att ju mindre tyg och ju kortare längd på tunikan desto mer fysiskt krävande var yrket. Även i andra plagg och klädesdetaljer kunde moral och karaktärsdrag tolkas in. Exempelvis så kunde ett illa eller löst knutet bälte på en aristokratisk mans tunika ge intryck av en person med dålig moral. Klädernas renhet var en annan faktor som spelade in i omgivningens bedömning av en person. Smutsiga, fläckiga och trasiga kläder gav dåligt intryck eftersom det signalerade begränsande ekonomiska resurser eller fattigdom. Detta kunde också tolkas som att den som var klädd i smutsiga eller trasiga kläder också var en moraliskt lågstående person.

 

Kvinnans klädsel

Medan pojkarna hade en officiell cermoni i tonåren där barntogan byttes ut mot den vuxna mannens toga, så har man inte kunnat se att flickorna hade det på samma sätt. Det tyder mer på att flickans barntoga byttes ut den dagen hon gifte sig, alltså i samband med bröllopscermonin. Även kvinnor i antikens Rom använde sina kläder som visuell kommunikation, dock fick inte kvinnorna vistas ute offentligt lika frekvent som männen. Under bröllopscermonin hade bruden på sig en ulltunika och ett bälte i ull, bältet skulle visa hennes oskuld. Hon bar även en slöja, vars färg troligtvis var djupt gul eller orange. Troligtvis hade bruden även en blomsterkrans på huvudet. Enligt traditionen skulle bruden själv ha vävt klänningen, som ett bevis på att hon behärskade väveriet och därför redo för vuxenlivet.




En gift kvinna som var romersk medborgare och från en högre klass bar matrona stolata, det var en fotlång tunika med bara ärmar som fästes uppe på axlarna. Det kunde bäras upp med ett bälte, men gick även bra utan. En gift kvinna kunde även täcka sitt huvud med slöja när hon befann sig ute i allmänheten, både för att visa sitt civilstånd samt visa sin ödmjukhet. Romerska kvinnor som levde i stadsmässig miljö var med och syntes bland allmänheten på olika sätt. Även fast kvinnorna inte vistades ute lika frekvent som männen så promenerade de på gatorna och gick till marknader i stan, de arbetade, deltog på religösa festivaler, gick på teater och var en del utav det sociala livet tillsammans med män och andra kvinnor. I de offentliga sammanhangen täckte kvinnans klädnader kroppen ända ner till fötterna, vilket var tunikan och en mantel. Om kvinnan var gift skulle hon, som tidigare nämnt, täcka huvudet när hon befann sig i offentligheten. En del utav manteln användes för detta syfte. Det är dock inte säkert, som en del forskare påstår, att kvinnornas ansikten täcktes i offentliga sammanhang.

Comments

One response to “Mode- och Klädhistoria: Antikens Rom”

  1. Hej, jag jobbar om romarriket i skolan och har valt att jobba om klädseln. Jag skulle gärna vilja veta vilka källor du använder. Tack på förhand

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *