Iris Van Herpen Textilmuseet Borås.

Det bästa från 2014: Iris van Herpen och Lars Wallin

Så nu när nytt år närmar sig summerade jag och min man det gångna året, vad var årets höjdpunkt? Vi nämnde olika resor, events och så vidare, men rätt snabbt slog det mig att pressvisningen av Iris van Herpens kläder på Textile Fashion Center i Borås  var årets händelse 2014.

iris-van-herpen-textilmuseet-14-photo-sanjin-dumisic
Några av de skulpturella kläder som Iris Van Herpen skapat.

 

Försenade hoppade vi in i bilen och körde med siktet mot Borås, denna dag i maj hade jag sett fram emot i tre månader – den dagen då jag skulle få se Iris van Herpens skulpturella kläder i verkligheten! Eftersom vi var sena var det svårt att hitta parkering då många hade åkt långvägar för att delta på denna invigning av Textile Fashion Center, men tillslut lyckades vi klämma in bilen på en ledig yta och begav oss mot invigningen.

Väl inne fick jag reda på att det skulle vara en pressvisning av kläderna, alltså en förhandstitt där en liten grupp godkända personer får vara med och där även en person från museet berättade om varje kreation. Eftersom jag bloggar om bland annat klädhistoria och Sanjin var med som fotograf så slutade det med att vi hamnade på pressvisningen där även Iris van Herpens assistens/högra hand var med och berättade om de olika koncepten och teknikerna. Och som att dagen inte kunde bli bättre så kliver Sveriges (eller världens..) främsta couture designer in i rummet, Lars Wallin, för att nyfiket studera kläderna vi precis tittat på.

iris-van-herpen-textilmuseet-12-photo-sanjin-dumisic
Långklänning, taggarna ser vassa ut men Iris Van Herpens assistent berättade att de tvärtom var väldigt mjuka.

 

iris-van-herpen-textilmuseet-11-photo-sanjin-dumisic
Mekanisk klänning, de rörliga delarna ser nästan ut som svarta ormar som krälar runt. Iris Van Herpen brukar hoppa fallskärm och denna klänning ska visa känslan i henne stunden innan hon hoppar.

 

iris-van-herpen-textilmuseet-4-photo-sanjin-dumisic
Denna klänning ska föreställa ett rökmoln. Materialet skiftar också långsamt i färg med tiden, tydligen var den inte såhär rostfärgad i början och fortfarande är den i en ständig långsam förändring.

 

Så varför är detta mitt bästa minne från året? För att det kommer antagligen aldrig hända igen, att få se Iris van Herpens kläder i verkligheten och att självaste Lars Wallin spontant dyker upp.

Fotograf: Sanjin Đumišić.

 

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *